prettybeast.blogg.se

Idag har jag gjort någonting jag inte trodde att jag alls brukar göra! Jag har dömt en okänd människa utifrån en fråga han ställde mej, och det känns hemskt. Jag gick till clas olssons idag för att köpa massa lampor och självklart blev det fel och jag fick gå dit en gång till. Andra gången jag gick dit så gick jag fram till disken för att få hjälp av en kille att hitta lamporna som jag behövde. Efter ett tag kom det en gubbe och ställde sig en bit från mej vid disken och väntade på att det skulle bli hans tur att få hjälp. Iallafall så får jag den hjälp jag behöver och killen bakom disken säger "Jag kommer ju ihåg att du va här tidigare idag och köpte dom här lamporna, så jag behöver inget kvitto".

 

Mannen säger: Duu, vet du varför han kommer ihåg de för?

Och jag dömmer honom direkt och förstår att han kommer säga att det är för det förbaskade skrotet jag har i ansiktet och berätta hur mycket jag förstört mitt ansikte. Men ikke!

Mannen: Det är för att du är så himla vacker de!

Det var ju inte direkt de jag hade trott att en man på 60+ skulle säga. Jag blev skit brydd för jag trodde verkligen inte att han skulle säga något sådant, men samtidigt kände jag mej sjukt dum. Utan att han ens visste vad jag hade trott, men jag fattar inte hur jag bara kunde dömma honom på det där viset. Jag kännde mej löjlig dum. Hur kunde det där ens hända.. jag som trodde att jag i de festa fall inte alls brukar dömma folk.

Men jag svarar såklart: Men gud vad snällt sagt! Tack så mycket!

Mannen: Det är bara för att jag är gammal de, som jag våger berätta de.

Kände mej jätteglad när jag traskade iväg från clas olssons med rätt sorters lampor och en sjukt bra känsla i hjärtat av den där komplimangen! Ibland behöver man höra någonting bra, och ibland behöver man inse och skämmas lite för saker man inte tror att man gör. Nu vet jag, och jag ska försöka aldrig låta detta hända igen.
Nästa gång är det jag som är först med att ge en komplimang!