Ord på mitt tänkande

Idag hittade jag den perfekta texten om vad som snurrar i mitt huvud jämt och ständigt. "Rör mej annars dör jag" är en känsla jag har varje dag! Speciellt på kvällen, har länge undrat vad jag har för fel. Fattar att jag inte har nåt speciellt fel, men hur löser jag de här?? "Ett behov lika viktigt som sex, mat och sömn. Vad gör man när kroppen skriker efter ömhet och närhet?" Hur fan ska jag bli av med det här beroendet, eller iallfall behöva mindre. Det är inte ens kul. Jag mår dåligt av att hela tiden måsta ha närhet och inte kunna sova själv. Ibland går det riktigt bra, men oftast är det helt åt helvete och jag skäms fan ihjäl. Måste säga att det kändes riktigt skönt att hitta den här texten i tidningen där det stog precis vad jag känner. Kände igen mej så himla bra. Känns nästan lättande att ha fått läst om det där. Att veta att jag kanske inte håller på att spåra ur ordentligt, eller håller jag på att göra de? Jag menar jag måste ju ändå lära mej. Det kommer bli stunder i livet jag verkligen inte har något val, då jag måste kunna vara ensam och speciellt om kvällarna.. Jag gruvar mej för de. Vill bara kunna vara själv, eller slippa all ångest i alla fall. Är less på att känna såhär. Vill inte ens vara ensam, och jag gör mej själv förvirrad när jag inte ens vet vad jag vill. Jag vet inte ens vad som får mej att må bra, jag har ångest vilket fall. Trött blir jag också. Sover rätt mycket men aldrig ett dugg bra. Kan ingen bara komma och sova med mej?
Jag behöver de.





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0